Har inte sovit en blund inatt pga oron över f-kassans nya regler, eller snarare regeringens nya lagar, att behöva sitta och vara konstant orolig, rädd att telefonen ska ringa, orolig vad som kommer med posten...

Nä fy fan va detta är jobbigt. Är så fruktansvärt rädd, och det nätverk jag skulle ha haft runt mig existerar inte, jag har blivit sviken igen, vet inte hur många ggr jag försökt att återhämta mig från alla svikna löften från vården och försäkringskassan.

Jag bara undrar vad som händer med dom som aldrig tillhört A-kassan, som inte har ngn utbildning .. ska vi åxå sättas på af  kurs trots total brist på arbetslivs erfarenheter, jag valde inte att bli sjuk när jag var 14år, jag vaknade inte upp och tänkte att det är långtids sjukskriven jag vill bli när jag blir stor!

Jag har inte valt att må som jag gör, har gjort allt sjukvården bett mig om och det har bara blivit värre, speciellt de senaste tre åren efter att ha förlorat den enda familj jag hade då min mor gick bort 54år gamal i hjärncancer , jag har aldrig känt mig så liten som nu, aldrig varit så orolig för hur dagen kommer sluta.

Men en historik av suicid försök är jag rädd att dom tankarna kommer tillbaka. Jag har kontaktat psyk och fått till svar att jag sitter på en tre månaders väntetids lista för en läkar tid, jag tror nästan jag är lika rädd när det gäller psyk, då jag har extrema och hemska minnen av hur jag blivit behandlad innan, sist jag sökte hjälp efter min mors död fick jag till svar att -ingen terapi eller samtalskontakt om du inte äter mediciner, så jag fick välja mellan att blokera mina kännslor och få tala med ngn, eller klara av min sorg i ensamhet utan stöd, jag valde det senare alternativet, tänkte inte bli medicinerad mot sorgarbete, det slutade illa.. Och nu sitter jag här och rädslan hopar sig ångesten kryper sig på mig, vad ska jag göra vem ska hjälpa mig att hjälpa mig själv när jag inte klarar det själv, jag bara undrar hur den här dagen slutar och hur imorgon börjar och i sånna fall var?

/V

Det skulle bli bättre, det skulle gå framåt..
det blev bättre, det gick framåt...
Men varför kunde det inte fortsätta? varför drogs mattan undan under mig?
Varför fick jag inte fortsätta vara lycklig...

Har hört att man gör sina val, men jag valde inte att det skulle bli så, valde inte alla motgångar
så varför säger alla att man alltid har ett val?
Vilket av allt detta var mitt val, jag har inte valt olycka eller förluster...
Varför är det då just det som kommer min väg, oväntade saker jag aldrig valde,
Jag hade inte alltid ett val, jag hade aldrig valt detta om jag vetat...
Antar att det är dags att försöka hitta DET valet, som lurar alla ofrivilliga val som kommer i vägen!
Men är det då rätt val? Hur ska jag veta....

Jag blir så frustrerad av hur det talas om att ALLA ska/kan jobba , jag är kroniskt sjuk, har inte den möjlighet att ta/få ngt jobb, ingen som skulle anställa mig eftersom jag varit sjuk sedan jag var 14år hur skulle jag vara attraktiv på arbetsmarknaden då? även om jag helt plötsligt blev frisk och arbetsför, inga erfarenheter ingen utbildning?? Och hur tror alla "ARBETSFÖRA" jag känner av att få höra att man är en parasit, myglare, lat osv, när jag hamnat i en situation jag ej valt, för tro mig jag vaknade inte upp och tänkte en dag NÄR JAG BLIR STOR SKA JAG BLI LÅNGTIDS SJUKSKRIVEN!  Och nu samtidigt leva med oron att bli utförsäkrad  pga en regering som är totalt omänskliga och människor som aldrig varit sjuka! Jag skulle ge vad som helst för att kunna jobba, så dom som kommer hem och klagar på sina tråkiga jobb, eller dom som sitter på sina feta bonusar är välkomna att va i mina skor i en vecka, det är ingen som tycker det är kul att gå hemma, jag tycker regeringen ska sluta vanvårda sjuka som bonden vanvårdade sina grisar och försöka gå i mina skor ett tag!!!