För ett par dagar sedan var jag i Huddinge centrum för att gå på apoteket, jag hade tidigare under dagen suttit och tyckt synd om mig själv. Hur fattig jag är hur fula kläder jag har och att jag inte har råd med några nya. Visst har man rätt att tycka synd om sig själv och känna att det enda som finns i fickorna efter alla räkningar är hål
.
Men just denna fredag då jag gick av bussen ner för trapporna och på väg genom tunneln, jätte frusen trotts strumpbyxor tights två tröjor och jacka, ja det var verkligen riktigt kallt, när jag går där utestängd från världen med musiken på högsta volym i lurarna ser jag en man ligga på en betong bänk, han har på sig ett par tunna jogging byxor en sliten tröja trasiga skor och en vår jacka över sig. Jag stannar till tittar på denne man på avstånd, ser hur människor går förbi varav de flesta tittar på honom med avsky i blicken, som om han gjort dem något ont!

Vissa lägger ett mynt eller två på kartong biten som ligger nedanför hans huvud, var gång han hör det lilla ljudet av mynt som slår mot ett annat mynt tittar han försiktigt upp och försöker säga tack, men de få som lagt sin växel hos honom har redan skyndat sig vidare, som om dom gjort något fel.
Jag tittar på klockan medan musiken pumpar i mina öron ”JUST IDAG ÄR JAG STARK JUST IDAG MÅR JAG BRA” vrålar Kenta i mina lurar , slänger min cigg på marken trampar på den och börjar gå, när jag närmar mig mannen har jag redan börjat känna i mina fickor efter små pengar och har hittat en tia och två en kronor, jag hukar mig för att lägga dom på kartongen så de inte ska studsar iväg . Mannen tittar upp, denna gången har den ”givmilde” inte hunnit springa iväg ännu, han tittar på mig med sina trötta ögon nickar åt mig och säger med raspig röst -tack snälla du, Jag hade vid det här laget nämligen stoppat ner lurarna för att kunna rota efter fler mynt, jag ser denna sargade människa le och blir alldeles rörd, sorgsen och FRUKTANSVÄRT arg samtidigt. Jag ger honom ett leende tillbaka säger ett försiktigt – de var så lite, reser på mig och skyndar vidare mot apoteket en bit bort,

Jag ska efter apoteket hem, JUST PRECIS HEM, jag har ett tak över huvudet en säng att lägga huvudet på istället för en betong bänk, jag har ett kylskåp som kanske inte är fyllt av det godaste men jag har möjligheten att äta mig mätt.

Jag blev så arg av att se allas avsky i ögonen för denna man , som han var en äcklig varelse dom bara ville skulle försvinna, men det är så problem hanteras i Sverige prata inte om dom så finns dom inte, och även om fördomarna jag hör, hur pengarna på hans kartongbit skulle gå till ett sex pack öl.. så vad fan spelar det för roll, alkohol värmer, och om det inte finns plats på ett härbärge vad FAN SPELAR DET FÖR ROLL OM HAN VÄLJER ATT TA ETT PAR ÖL, OCH VAD EXAKT ÄR DET SOM SÄGER ATT HAN INTE GÅR OCH KÖPER NÅGOT VARMT OCH NÅGOT ATT ÄTA FÖR ATT BLI MÄTT FÖR EN DAG IALLAFALL...

VARFÖR GÖRS SÅ LITE FÖR HEMLÖSA I SVERIGE VARFÖR HÅLLS SÅ MÅNGA GALOR MEN INGA FÖR DEN FRUSNA MANNEN ELLER DE SVÄLTANDE BARNEN PÅ SVERIGES GATOR! JAG UNDRAR NÄR SKA VI STRÄCKA UT EN HAND ÅT DOM RUNT HÖRNET OM OSS?
/Vanja

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte sovit en blund inatt pga oron över f-kassans nya regler, eller snarare regeringens nya lagar, att behöva sitta och vara konstant orolig, rädd att telefonen ska ringa, orolig vad som kommer med posten... Nä fy fan va detta är jobbigt. Är så...

FRU REINFELDT VAD HAR DU I DINA TANKAR SKULLE INTE DU SKÖTA VÅRDEN MED SILKES HANSKAR? UNDRAR VAD SOM HÄNDE MEN VÅRDEN SEDAN DU TOG ÖVER DEN BLEV VISST LIKA ÖDE SOM NÄR FÅGLARNA FLUGIT SÖDER INGEN HJÄLP FINNS OAVSETT VILKEN SORTS ...

DOM GAMMLA DOM SLITNA DOM TRASIGA ORD SOM TALAS FRÅN FOLKET SOM NI VALDE ORDEN SOM EKAR OM OCH OM IGEN HUR FATTIGA BLIR FATTIGARE NÄR VÅR REINFELD LEKER SNÄLL SNÄLL MOT DE RIKA SOM ALLTING REDAN HAR OND MOT DOM ARBETSLÖSA OCH ENSAMA MED BAR...

Det skulle bli bättre, det skulle gå framåt.. det blev bättre, det gick framåt... Men varför kunde det inte fortsätta? varför drogs mattan undan under mig? Varför fick jag inte fortsätta vara lycklig... Har hört att man gör sina val, men jag valde in...

Jag blir så frustrerad av hur det talas om att ALLA ska/kan jobba , jag är kroniskt sjuk, har inte den möjlighet att ta/få ngt jobb, ingen som skulle anställa mig eftersom jag varit sjuk sedan jag var 14år hur skulle jag vara attraktiv på arbetsmarkn...